Fy vad livet kan vara orättvist, igår körde en ung man ihjäl sig och mina tankar går till alla i familjen och vänner. Livet kan vändas upp och ner på några få sekunder och man kan inte göra något åt det. Alla frågor...varför?...vad hände? ja det är sällan man får några riktiga svar på det och även om man får det så är det en klen tröst, man får ingen tillbaka ändå.
Imorgin ska jag till Spenshult och jag hoppas på att få svar på en hel del frågor som jag har. Får bara hoppas att det blir så. Känner mig söndervärkt och totalt slut i både kropp och själ. Har varit det de sista veckorna även om en och annan dag har varit bättre.....
Barnen är hyfsat bra, Melvin är lite kass i magen får hoppas att det går över, tvättmaskinen går varm här. Kristoffer spelar på sitt nitendo ds.
Nu ska jag ta en kopp kaffe och vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar